Uppsala Rock City

(Ni som inte vet vem Roky Erickson är, ställ er i skamvrån och läs på.)

Roky Erickson måste utan tvekan vara hulstfredsfestivalens bästa bokning någonsin. För ett år sedan tror jag inte någon av oss som var där ens vågat drömma om att få uppleva denna stund. Efter över 30 år av mental ohälsa är legenden tillbaka i hyfsat skick, och att få bevittna hans första europaspelning någonsin (tror jag, rätta mig gärna om jag har fel) känns enormt stort. Att döma av publikens ivriga skanderande av legendens namn långt innan konserten börjar är jag inte ensam om den känslan.

Jublet vet få gränser när ridån äntligen glider isär, men dessvärre syns ingen roky till, istället visas nån kort jävla hulstfred-intro-animation på storbilden. Ett utmärkt sätt att sabba stämningen, tack snälla arrangörerna. Detta spelar dock ingen som helst roll när väl Roky med band efter en mycket kort stund äntrar scenen. Allmän extas utbryter, Roky själv ser märkbart rörd ut och ställer sig en stund med armarna i kors och njuter av stunden. Det är inte utan att man man får torka bort en tår i ögonvrån när man inser att Roky faktiskt har besegrat sina demoner, och jag kan inte tänka mig någon som är mer värd ett så här varmt välkomnande än denne man.

Spelningen inleds med Cold night for alligators. Efter inledningen följer ett långt pärlband av hits: White faces, Don’t shake me lucifer, The interpreter, The beast, Bermuda, Splash 1, Creature with the atom brain, Starry eyes, Bloddy Hammer, Wille Dixons Before you accuse me samt Two headed dog. Som ‘avslutning’ bjuder de på klassiska 13th floor elevetors hitten You’re gonna miss me.

Riktigt slut var dock inte konserten, efter massivt jubel från publiken kliver de på igen. Gitarristen stegar fram till micken och meddelade ‘This one goes out from Roky to you, thank you sweden’, varefter de drar igång Night of the vampire. Efter det går de återigen av scenen. Publiken har dock inte fått nog utan klappar in herrarna igen, varefter det hela avslutas med I walked with a zombie.

På det stora hela så var spelningen ren magi från början till slut. Publiken njöt i fulla drag, överlyckliga både över att få se Roky live och dessutom över att han återhämtat sig från sin långa ohälsa.
Rokys röst verkar vara i utmärkt form, det är faktiskt lite synd att den mestadels överröstas av publikens entusiastiska allsång. Bandet var tight och bra, ljudet är kanske lite gubbigt i överkant men det kan man definitive leva med.

Mellansnack verkade inte vara Rokys grej, det var i sort sett bara ‘Thank you’ som sades, men jag tror inte att någon håller det emot honom. Han såg inte ut att ha full koll, vid slutet av spelningen kom gitarristen och tog av honom gitarren och ledde honom av scenen. Förhoppningsvis var Roky lika nöjd med spelningen som vi andra, det har han all rätt att vara. För oss som inte har möjlighet att bevista någon av hans andra spelningar i europa på den här turnen är det bara att hoppas att han snart dyker upp igen.

www.roky.se är en utmärkt svensk sida tillägnad Roky Erickson. Här finns dessutom fler länkar till recensioner av spelningen i hultsfred om du inte nöjer dig med länkarna nedan.

Här kan du läsa vad DN skriver om spelningen, de verkar inte riktigt förstått storheten i det hela får man väl säga.

SVD verkar ha lite mer koll

Sydsvenskans recensent har fullständig koll

intressant?

Andra bloggar om: roky erickson, hultsfred, rock, konserter